Projektet

Nu har jag påbörjat tankearbetetkring projektarebetet. Många idéer dyker upp men det känns inte alldeles lätt. Jag funderar på så får vi se, kanske utkristalliseras något här.

Lag och rätt

Äntligen rullar jag vidare, har läst om djungeln som handlar om vad man får och inte får göra med bilder, filmer och material från nätet. En sann djungel, men håller man sig till principen att allt är förbjudet uta ntillstånd så klarar man sig. Tror jag... Egentligen är det ganska självklart att man vill ha rätt det man har producerat eller gjort - även om det inte handlar om pengar. Men man måste få ha kvar rätten att bestämma i vilka forum och i vilka situationre man vill att ens material skall användas... Men visst är det lite snårigt, framförallt att hitta upphovsmännen ibland.

Källkritik...

Lagen säger si och lagen säger så. Det känns ibland väldigt svårt att veta vad man får och inte får göra på internet, vilka texter man kan citera och framförallt vilka bilder och filmer man kan nyttja. Elever har en viss förkärlek att använda allt de kommer över på nätet. Här känner jag finns mycket att lära och lära ut. Någon är ju alltid upphovsman till saker och ting och har alltså rätt till sitt, sina eller sin vare sig det är bilder, texter eller filmsnuttar. Finns inget tillstånd så måste man söka det. Ibland svårt och jobbigt men hederligt och nödvändigt. Att ifrågsätta vad som är sant och falskt på nätet är ett annat problem. Kan man lita på vad som står där? Svaret är otvetydigt NEJ. Det finns aldrig några garantier för att sanningar publicerar eftersom webben är till för alla, vem som helst kan lägga upp vad man vill efter behag. Så ta dig i akt, altt eller inget kan vara sant.

Att söka på nätet

Ett av de mest frustrerande saker man kan göra är att börja leta på nätet - efter vad som helst. Man blir så uppslukad av det man gör att nästa gång man tittar på klockan så har det gått .., ja timmar ibland. man hittar alltid något nytt, hittar alltid en ny länk att följa. Och det är ju inte så konstigt med tanke på att nätet, eller webben. är oändlig. Instruktionerna som jag nu läst på KTH´s sida angående informationssökning hoppas jag och tror kan var till hjälp när man förlorar sig bort någonstans ute i världen. Kanske kan man bli lite mer effektiv, få resultat lite snabbare...

Second life - a Time Killer...

Uschiamej, nu har jag varit inne i mitt alterego - I second Life. Kanske inte riktigt något för mig. Kändes lite enkelt, vad skall man ha detta till i utbildningssyfte? Kanske man kan använda sig av detta för att lära elever tekniken med virtuella världar?? Man förlorar sig snabbt i alla olika världar i varje fall. Att teleportera sig till olika drömscenarion är ju inte så dumt. Om man är den skygga typen och inte vill träffas i verkliga livet så kanske detta kan vara något..? Jag har en son som spelar mycket mer avancerade spel med modern teknik än det här, han har försökt visa sin gamla farsa vid tillfälle, men ... kanske man får ta en titt i varje fall. Känns väldigt hi-tec och verkar vara alldeles för tidskrävande för elever i skolmoljö. Jag tror som sagt att man förlorar sig och tiden bara springer iväg.

E-möten

Nu har vi testat och provat, fixat och donat och pratat via Skype. Jättebra program - och framförallt billigt = Gratis! Jag har ringt via Skype tidigare, mina barn har varit på resande for världen runt och enda sättet för dem att hålla kontakten och speara pengar var att ringa via Skype. Och så fick man ju se dem dessutom ... Jag kan tänka mig att E-möten i mindre grupper fungerar, kanske som bäst med elever på Gymnasium eller högskola. På grundskolenivå blir det nog lite stimmigt..? Men jag kommer definitivt att prova på någon uppgift där vi använder oss av E-möte. Fördelarna är återigen enorma. Man behöver inte vara på plats fysiskt, sjuklingar kan delta och man kan spela in möten och be frånvarande att ta del av aktiviteter som vi gjort. Sen kan de eventuellt spela in sig själva där de kommenterar och reflekterar som en nlämningsuppgift. Elluminate kanske man får lära sig också eftersom vi använderr Ping-Pong på min arbetsplats och det ju verkar som om de skall integrera det systemet i Ping-Pong.

Interaktiva tavlor...

Plöjer mig igenom informationen om interaktiva tavlor. Fantastiska resurser, bäst gillar jag Smarboarden då, kanske för att vi har använt oss en del av den på jobbet. Men man känner sig som en novis när man ser alla möjligheter - obegränasade. Behöver vi verkligen antackningsböcker i famtiden? Var sin dator, en smartboard och sen kör vi. Kostnaderna är givetvis den stora bromsklossen för dem som lever i skolans välrd. Idag har väl kanske en fjärdedel av klassrummen på vår skola smartboard - resten får vackert vänta på nya pengar... Nu plöjer vi vidare. Användningsområdena är som sagt obegränsade. Jag har aktivt provat på Smartboard på vår skola och gillar det, skillnaden mellan en vanlig tavla och en Smartboard utfaller på alla punkter till den vanliga Whiteboardens nackdel. Att visa, antackna, spara ner och förmedla till elever som är frånvarande - underbart. Ingen behöver missa någonting.